Poker och jag ute i den fina vinterkvällen. Ett finkornigt snöande har gett en dryg decimeter snö och i fjärran, runt höjderna, ligger snödrevet som en dimma. Vi går förbi rosenbuskar och äppelträd och alla de perenner som vilar sig inför den kommande vårens och sommarens prakt. Det är ro och vila. Gårdsbelysningarna ger ett milt sken över de olika byggnadskomplexen. Gården är i stort sett kringbyggd och i mitten ett stort tun. Gården ligger på en markerad kulle, mitt i dalen, med vid utsikt.
Det är ofta, dagligen, som jag kan betrakta rådjur, räv, älg på ägorna, ibland varg och ibland hör jag dem.
Jag har jagat sedan 1987, både i nordvärmland (15 år) och här, med hund, både stövare och älghund, och aldrig varit besvärad av varg. Likaså har jag både i nordvärmland och här haft kor och får och getter, bland annat i fri traditionell skogsdrift på en säter i fyra somrar, utan problem. Däremot ett björnanfall på får. Jag har alltid jagat för köttets skull, för att älgkött är ett sunt och gott kött. Och det drygar ut matkassan. Jag skulle aldrig kunna tänka mig jaga för nöjes skull.
Jag bor i stort sett i ett vargrevir, men tillgången på älg är här exceptionellt bra. Ko med kalv får gå.
I somras satt jag och betraktade en mycket stor varg som gick över ett gärdet nedanför gården. Den gick förbi grupper av betande hästar. Hästarna fnös högljutt, det var allt, och vargen gick förbi, mycket nära. Det var intressant att se och höra.
Om älgjakten på 1950-talets slut kan Du läsa i boken Morfars Hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar