Svarta svampar

Hongo negro en bosque de Jesús. Abjörn, Aurora, Adam. Annelies mano tan apretado cuando ella tirar al suelo del consobrinus para análisis. Tengo gran amor a la vista. Conservé mi mano sobre tres nacimientos, en el dolor. La mano es más pequeña que yo recuerde, el hecho emerge claramente, no quemaduras ha humedecido todavía su color. Rezo todas las noches para ellos – y otros. UTE oscurece nuestra noche. Un cuento de hadas azul, oscura luz azul, en la oscuridad que no es algo oscuro. Hay setas negras en Jesús Bosque dice Abjörn.

Man levde nu mitt i den sommarpsalm som avslutat skolterminen: Med en vas med olika vildblommor i på skolbänken och föräldrarna sittande runt efter väggarna i skolsalen, sjöngs Den blomstertid nu kommer. Nu badade vi i denna förutspådda tid, det var hett, det var duschande under dammbron. Men det var också svala, dunkla, regniga kvällar, utefter älven, vid laxöringsfisket, då älggräset stod för ljuset och doften.

En vet ju aldrig

Sommaren är nasarnas tid och på något sätt organiserar de sina turer. Och Berg mä fösäkringa dyker upp med jämna mellanrum. Ingen har råd med en livförsäkring, men han har en ny 2-takts Saab. Ibland tecknar någon en livförsäkring. Det är ingen stor glädje med en livförsäkring. Men ändå. Han har ju en ny Saab och det är som ett levande bevis på att han erhållit pengar från en anhörigs livförsäkring. Därför tecknar en och annan livförsäkring. Inte direkt för sig själv, men för någon anhörig. En vet ju aldrig. Inte för att det är någon tröst, men som sagt. Det är detta mä Bergs Saab.

Tankar, sittande på en obekväm sängkant

Att inte kräva, utan  ta emot. Det ges - rosenkvisten mot ett soligt fönster, världen utanför. Att ta emot det som ges, både sol och regn, kärlek, nöd och sjukdom.
Allt världen är full av.
Så som barn ser det, detta: Allt bortom tio meter är egentligen okänt. Vad som helst kan hända nästa andetag; En myra dyker upp. Världen går under.
Den mogna vårnatten har rustat sig som till bröllop. Man är inbjuden.
Men en ä pocka sôv og. En kan int spring på alla bröllôp. Gonatt.

Skuggornas skugga

Igårkväll: skrev en del på I november. Idag: varmt, sommarväder. Bundit upp rosor. Suttit i skuggan.

Natt och Dag

Man kan riktigt häpna över  alla anor till Abjörn Ulfvenstierna, Aurora Ulfvenstierna, Adam Ulfvenstierna, Arne Ulfvenstierna och - Annelie Ulfvenstierna- anledningen till detta....Många Ulvar och Stiernor är det...

Natt och Dag

Hafridssönerna

Algotssönernas ätt

Sverkerska ätten

Kungligt i Annelies anor

Den kungliga Skarsholmsläkten i mitten - överst Aspenäs Blå, nederst Ama, vanlig högadel.

Provtältning

Jag skall inte säga att man är som bedövad av våren, men visst kan man bli sittande ute och bara njuta och uppleva allt det sköna. Gräsklippningen har kommit igång så smått, de första svalorna är här (ladugårdssvalor), på kvällarna flyger morkullor och duvor och från Björken höres en symfoni av sjöfåglars läten. Idag har Abjörn och jag satt upp det ena av de i vintras omtalade tälten. Det är ännu finare än vad jag vågat hoppas. Alla delar finns med, t o m ett plastskynke att lägga på taket ifall det skulle bli regn. Plast var då,- slutet av  1950-talet - något nytt. Det är så roligt att kunna lägga märke till hur välgjort och kraftigt allt är - det var gjort för att hålla. Länge.

En orsak

En orsak till att jag inte spelar fiol så mycket numera är en skada i höger axel, som  jag ådrog mig för några år sedan, då jag föll från ett härbre. Det är också orsaken till att jag ägnar mig mer åt skrivande nuförtiden. Och när jag tröttnar på det - så släktforskar jag t ex. Särskilt Annelies fars släkt är en mycket spännande historia. Det har resulterat i mycket läsande i t ex medeltidsdiplom - en utmaning i sig. Men det ger resultat, som förstahandskälla. Att bara kopiera antavlor från nätet är inte bra alls, eftersom de på särskilt viktiga punkter oftast innehåller fel och önsketänkande har jag märkt, utan källhänvisning.

Dagens skörd

Det regnar. Har fått hem ved. Tulpanerna blommar. Annelies anor och sköldar tar aldrig slut. Men roligt är det. Jag har lärt mig mer medeltidshistoria den senaste veckan än på  50 år. Särskilt intressant är att läsa alla medeltidsdiplom, en sökttjänst på Riksarkivet, gratis.

Annelies konsthall

Vårnatt

Dessa vårnätter...ikväll fullmånen som en gul gasboll, lysande och man ser hav och kontinenter med blotta ögat.
Om man sträcker ut handen kan man kanske röra vid den.
Taltrasten spelar i skymningsmörkret. Det är mystik, det är vårnatt. Allt så stilla och till synes avvaktande. Tid för tankar. Tid för tillbedjan och förhoppningar.

Idag regnar det ett fint vårregn. Jag har allt fått hämta ved och brasorna brinner i spis och kamin.
Abjörn har varit på Sunnemarten. Jag har varit till Lysvik och köpt bröd och en  fläskbit och mjölk.

Jag fortsätter samla vapensköldar åt Annelie ur hennes anor. Idag t ex Jägerhorn af Spurila m fl.

Arn på riktigt

Det är Annelie som står för alla anor med vackra vapenbilder. Ovanstående är ätten Ulvs (Tillbakaseende Ulv) vapen. Det är roligt för  Arne, Adam, Aurora och Abjörns skull. Förhoppningsvis en anledning att läsa mera om svensk historia. Det är ju Arn på riktigt, vad gäller dem. Hoppas de besöker Bjälbo och det torn där deras anmoder Ingrid Ylva sägs ha hållit till under oroliga tider.

Annelis anor: Birger Jarl genom sonen Greger

 

Vapensköldar ur Annelies anor