Vad tror ni om ett författarläger? Jag menar att alla
människor är ”författare”. Folkmusik och skrivande är mycket närbesläktat. På
alla tänkbara nivåer har jag haft kurser, privatundervisning, läger för
folkmusiker, spelmän. Jag minns en gång att en kursdeltagare var med: så småningom visade det sig att han
överhuvudtaget aldrig hållit i en fiol förut. Under veckan lärde han sig en låt
hjälpligt. På samma kurs fanns en deltagare, han var målmedveten, han sa: Jag
skall bli bäst. Det visade sig senare vara han som startade Hedningarna. Båda dessa
kategorier spelmän var med på samma ”kurs”.
Funderar på om jag skulle arrangera ett skrivarläger. Inte
för att jag är mer författare än någon annan, men för att det är väldigt roligt
att träffa människor och utbyta livserfarenheter under sådana former.
Det verkar som om skrivandet, berättandet, blivit något av
en folkrörelse. Det avspeglar ett intresse, ett behov. Om man jämför
ovanstående exempel, så kanske någon kan bli inspirerad att börja skriva
dagbok. Eller att bli en känd, kunnig, författare. Skrivandets spann är mycket
övergripande och precis som i fråga om folkmusikutövandet finns plats för alla.
Tyvärr har trenden inom folkmusiken blivit den att idolskap och viss
kommersialism uppenbarat sig på scenen. Att bara spela, anonymt, men troget och
medvetet bära en muntlig tradition, kanske håller på att komma på undantag.
Amatörismen tar stryk. Och då är det allvarligt för den värmländska
berättartraditionens återväxt.
Här finns en fin gammal gård, naturskönt belägen. Bo i tält,
husvagn/husbil eller i något av timmerhusen. God och närande mat från Nils
Holgersson. Besök av författare, som
livnär sig på skrivandet/ berättandet. En vecka måndag t o m fredag. Inga
mobiler eller laptops. Blyerts eller… kulspets. Nångång i juli,
när rosorna är som vackrast. Ca 20
deltagare. Vad tror ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar