Att säkert veta något om forntiden, t ex 5000 f.Kr- 500 e. Kr. är svårt. Man får väl försöka få en struktur, till att börja med, utifrån de källor som står till buds.
Förslag: 4000 f.Kr. Naturreligion, jägare, fiskare
3000 f. Kr. Invandrare, både folk och idéer, söderifrån, - odling, ätteorganisation, fruktbarhetskult, mytologi med höggudar - himmel, jord osv. Njord, Nerthus, Tiwas, Frigga osv. Vaner allihop.
2000 f.Kr. Odling, organisation, begravningssystem, rösen, bergkultplatser ( för himmelsgudarna) lundar, myrmarker, för t ex Frigga ( Fensalir, hennes boning). Det var ju välfyllda skafferier på den tiden.
Åsarna, sedemera stavat asarna, tillbads på berg, åsar, så nära himlen som möjligt, omgärdade kulrplatser, för centralt bruk.
Den enda mytologi som fanns var Fruktbarhetskulten - Vanaätten, i vilken åsarna ingick.
500 f.Kr.-600 e.Kr. Järnålder och Folkvandringstid. Ändrade förhålltanden - järn, handel, maktstrukturer, som innebar ett manligt styre i både kult och arbetsfördelning, resulterar i Fruktbarhetskulturens, Vanakulturens- nedgång. Mytologiskt beskrivet som ett krig mellan asar och vaner. De förnämsta vanerna blev "gisslan" hos asarna, som blivit, konverterats till, krigsgudar. Som "gisslan" hade de naturligtvis ingen makt längre. Ett religions, eller mytologiskifte.
Vana/fruktbarhetskultens gamla inhägnade kultplatser på höga berg, tappade sin funktion som kultplatser.
Istället kunde lokala krigsherrar bygga på och använda dem som "borgar". T ex under folkvandringstiden.
Det som kallas "maktelit" var kanske dessa lokala krigsherrar, som även bedrev handel och styrde över hantverkare - underleverantörer.
På en del platser och områden blev det inget religions- eller mytologiskifte. Jag menar att Fryksdalen är ett sådant område. Här fanns inga krigsherrar. Der gör att "fornborgen" på Åsberget t ex är en kultplats, för Oden, Ull t ex. Alltså ursprungliga Vanagudar. Och aldrig använts i något försvarssyfte.
Jag är ju en fullblodsamatör i sammanhanget, men ibland blir det bra såser av misstag, alltså nya perspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar