Mitt intresse för "fornborgar" kommer sig delvis därav att jag i boken Friggas dal behandlar bronsålderskulturens mytologi. Jag menar att man måste ta sig en titt på hur nuvarande Sverige såg ut, rent geografiskt för 5000 år sedan, när odling och vana-kultur ( fruktbarhetskultur) var etablerat i t ex Västergötland och Fryksdalen. Vid samma tid hade Uppland, "Svea rikes vagga", inte synts till. Det var havsbotten.
Kulturellt sett är Uppland och Södermanland jämförelsevis sena företeelser.
Att det blivit så att Uppland kommit att räknas som något slags ur-hem, kan man tacka snedvriden Upsaliensisk historieskrivning för.
Från Tyskland och Danmark kom odlarna på landbryggan mellan Skåne och Danmark och till Västergötland och t ex Falköpingsbygden kom de, innan Uppland var över vattenytan. Dessa invandrare hade med sig en fruktbarhetsmytologi, vanaätten inkluderande de s k asarna. Asarna var vanernas himmelsgudar.
När Uppland befolkats, från Västergötland, och järnåldern såsmåningom inletts, med klimatförsämring, ökad handel, skövling, vapengny, gjordes asarna till stridsgudar, den kvinnligt betonade vanamytologin fick träda tillbaks och männen tog över.
Att sedan hela den s k sagolitteraturen är ensidigt manligt fixerad är inte att undra på. Den skrevs sent, av kristna män, i vissa fall präster. Det blev en asamytologisk överbetoning. Island och delvis Norge har inte med saken att göra egentligen. Det är Västergötland som är centrum för vår tidigaste mytologi, anser jag.
Och Uppland, Gamla Uppsala etc. har inget med den saken att göra. Ett konverterat övertagande bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar