Jag funderar vidare på det här med "fornborgar". Här är vad jag efter ett par förkastade hypoteser kommit fram till.:
Det är från början inhägnade kultplatser, för en fruktbarhetskultur, utbredd över hela Sverige. Tiden är ca 3500 f. kr.-500 e.Kr. D.v.s från den tid odlingen började i Sverige till slutet av folkvandringstiden.
Syftet från början var kultiskt, en angelägenhet för en bygd. En folkpark helt enkelt. Samtidigt som gårds- och huskult föregick, fanns en central kultplats.
Jag tror att vanaguden Ull tillbads, bl. a. genom att elda på dessa berg, där kultplatserna är belägna.
Vålberg. Ull var eldens beskyddare. Elden var därför helig. Troligen därför som gravskicket var sådant att man brände sina döda - i helig eld, för att själen skulle komma vidare. I senare tid, asa-tron, blev man mer materialistisk: den döde fick matvaror, redskap, vapen etc. med sig.
Asarna hette från början Åsar. Åsarna tillbads på kultplatser, på höga berg; Åsar.
Åsarna var troligen Vaner från början. Ett mytologiskifte kom under järnåldern. Fruktbarhetsgudar konverterades för att passa en mer krigisk och manligt ledd kult/kultur.
I Fredliga Friggas dal, levde vanakulturen. På Åsberget, d v s Asberget finns en kultplats 600 meter ggr 260 m. En folkpark. Absolut ingen "försvarsanläggning". Där har säkert Ull och Frigga tillbets, centralt för bygden
Att en del kultplatser även senare kunnat tjäna som tillflyktsorter är naturligt: det var ju heliga platser.
Men detta skedde inte förrän på sena järnåldern, eventuellt folkvandringstid.
Men"Borgarna" är byggda tidigare, i vissa fall under tidig bronsålder. Kultplatser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar