Två dagar före julafton kom Gunnar i Lönnhöjda och
tittade in. Han hade varit till Frits affär och köpt julproviant: falukorv, en
bit ost, kaffe och socker, snus och pilsner. Nu satt han och väntade på Post
Kalle, fick en kopp kaffe och en smörgås med lungmos.
Det hade snöat och han hade gummistövlar och ära
vare dagen ryggsäck. Skidorna hade han ställt vid Ransjöhea, därifrån fanns det
väg.
Han hade väl fått sig ett par pilsner mellan affären
och hit och kraftigt snusig var han, av ny-snuset, som var starkt och färskt, i
den paraffinerade pappdosan.
Med August i Lönnhöjda, hans far, var det inte så värst nu. Jag tror inte han var ifrån
Lönnhöjda på åratal. Det fanns ingen väg dit och till Ransjöhea gick bara en
svag stig över myrarna. Det var närmare till Finnhôl och Brårudsättra.
Lönnhöjda hörde liksom alla torp väster om Ransjön till Sunne socken.
å snus ä snus om än i slitna doser...
SvaraRadera