Sen var det utedassen i sin skamlösa kyla, på vintern.
Gamla
tidningar som låg bredvid fjölet, utlästa inaktuella postorderkataloger. De som ville göra dassets lilla utrymme mera ombonat, satte upp en julbonad av papper, en påminnelse om årstiden som man knappast behövde, men det tätade i allafall till några springor i dassväggen.
Linnert Zetterkvist som med sin träskyfffel skulpterade de skottade snökanterna så de blev raka och fina, det var viktigt, det skulle se välskottat ut, syns att man utan jäkt gjort gångarna gåbara. Det var i sanning ett hantverk. Och vid landsvägen- pappas vinröda Scania -Vabis Regent, med snöplog fram, snökedjor hängande på plogfästena. Vinrött, som var Mölnbacka -Trysils färg. Röda overaller, röda stövlar. På lastbilens dörrar stod MT i silver, inom en silvercirkel. Var det snövinter så hann hytten aldrig bli kall, under tiden pappa var in och slängde i sig några pannkakor och en kopp kaffe. Sen bar det iväg igen. Varenda bolagstorp dit det fanns väg skulle plogas. Det fanns många torp. Det var mycket snö. Men man tog det som det var, som det kom. När det var för mycket snö för cykel, åkte skogsarbetarna skidor till drivningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar