Femtiotalets julafton i nuet. Det hände sig vid den tiden.
I nuet susar björkveden i spisen, vackra omslagspapper ligger nu kring granen. Abjörn på golvet, fördjupad i ett byggprojekt.
Ute snöar det.
Vi har tänt Tomtebloss i utegranen och på bladlösa rosengrenar. Och vi har gett varandra en julklapp, till oss själva. En radio. Med väldigt bra ljud och ur denna tonar nu diskret samma julsånger som en gång i min egen barndom.
Allt är frid på Björketorp och senare blir det nog ännu litet mer dopp i grytan och förärad Janssons, av Annelie, med tips från Lasse i Göteborg: Matjes istället för ansjovis. Ja, den är mycket mild och fin i smaken.
Allt detta för att det hände sig vid den tiden.
å nä ä dä juldagen å nu ä dä frid i Bäckbröt, men här i noler Köllre är det snörvling och snyting å hövvont å tårer i öga, ja, deä blir väl te å gå å lägg sej mä femtan magmecyl i muuen å höppes att en kann sööv ett par timmer se en örker öpp å spy å ta sej en ny näv mä tabletter å gå på hus å släpp ut katta; inga tomtbloss se langt öga ser, baar tårer i öga langt bortom berga å drömmen om Elin, å pötta å spisen å katta å vekörjen å tjuge tabletter å ittna som hjälper å makedonsk diktöversättning män int ens dä tröster när en ä se ufalien söm jä, mä anner ol: go fortsättning på elänne!
SvaraRadera