Fast i Nyjork...

Riktig högtid var julen . Bätter-rummet eldades. Elinderkaminen eldades då – och det hände att vi hade en säck med briketter, kol-briketter, som pappa köpt i hamnen i Karlstad. En eller två briketter kunde ligga och glöda hela natten i kaminen. Att elda med ved i kaminen gav knappt någon effekt,

Mitt för sydvästfönstret stod granen, utsedd i god tid, intagen och klädd på dagen före julafton, med hemmagjorda julgranskarameller av silkespapper, med flätade korghjärtan och glaskulor i olika färger. Denna gran var själva centrat i lägenheten och de som kom på vägen nedanför, på väg till Spruthuset, Uppsala eller torpen uppåt Ransjön, kunde tydligt se dess strålande uppenbarelse och ljus, om än genom rimfrostiga fönster.

Det fanns inga elektriska adventsljusstakar på den där tiden. Adventsstaken  var gjord av trä, i skolslöjden och avsedd för små julgransljus. Många hade inte elektrisk julgransbelysning  heller, utan små stearinljus som sattes i hållare som nöps fast i granens grenar. Sedan tändes de under några minuter efter maten på julkvällen och det var stämningsfullt men farligt. Granen fick inte släppas ur sikte. Julgransblossen tändes samtidigt och blixtrade och luktade krut. Det bidrog till julstämningen, liksom röda äpplen och gula apelsiner i en skål på kammarsbordet. På radion sjöngs julsånger. I stilla frid betraktades de julklappar som erhållits –hemstickade ullvantar, en Morakniv, ett yxskaft, en porslinsfigur, långkalsonger köpta av Liljemark, nasaren, med mera.

Mätt av dopp i gryta, skinka och lutfisk, satt man och lurade till, medan julsångerna hördes på låg ljudnivå och den kvardröjande krutlukten av tomteblossen dröjde sig kvar.

Det var högtidligt nog. Ingen behövde läsa julevangeliet. Stallets stämning rådde ändå. Man levde och arbetade, nu vilade man och höll på att somna.

I Amerika hade di mycket ljus och elektriskt. I Nyjork.

Men det gick bra utan.