Så sänkte sig då all världens godhet och frid över Ransberg. Gunnar i Lönnhöjda hade gått hemöver i skymningen och snöblåsten. Vägen till Lönnhöjda, lång, obefintlig i vanlig mening. Mörkt. Över myrarna. Uppför åsen mot torpet. En äntlig ljuspunkt i fönstret från fotogenlampan.
In i värmen.
Torparjul. Hästen skulle ha sitt för kvällen. August hade tagit upp saltfläsk och satt stekpannan på vedspisen och potatisen, som redan var kokt och kall, skivades i flottet. Dagen före julafton.
Mat, värme, men inget fruntimmer. Det var som det var. Det fick gå ändå, det var inte dåligt med fläsk och pilsner heller.