Handbok för miljardärer

Chauffören hade inte sagt ett ord på de två dygn som färden pågått.

Vägen var smal, röd, dammig, fylld av hålor. Jeepen krängde våldsamt och det luktade damm, diesel, svett och rosmarine i den stekheta kupén. Luftkonditioneringen hade inte fungerat de senaste två åren och ingen fanns som kunde laga den, ens i Bangui.

Chauffören tutade ibland förstrött, utan att ändra en min, på hundar, grisar, getter eller fotgängare.

Mörkret föll snabbt och klockan var sex när de kom till Mandudi, en oansenlig by av bambuhyddor, med tak av korrugerad plåt.

- Monsieur Sassonne, ni är en god människa, sa han som kanske var hövding, när dom satt vid elden under ett soltak av presenning.

- Ni är en god man. Det finns vita och svarta människor. En del vita är goda och en del svarta är goda, mässade han som kanske var hövding. -Det finns onda vita och onda svarta. Men ni monsieur Sassonne är god. N´dali är sjuk och föräldralös. Ni vill ge henne medicin. I ert land är ni rik och en stor medicinman. Han nickade betydelsefullt.

Några pygmeér (som inte kunde franska) stod i eldens ljuskrets och stirrade med stora ögon, mycket allvarliga.

-Vem är mannen som letar efter plåttunna?

-Det är min medhjälpare, monsieur Elefant.

- Hur många fruar har ni?

- Man får bara ha en i mitt hemland, svarade Mr Eric med en gest mot Eva-Britta

N´dali var åtta år. Hiv smittad. Föräldrarna döda. Hela byn hade aids.


- Alla stjärnor på himlen har sin mening, fortsatte hövdingen efter att ha hämtat andan.


Mr Elefant hade, med hjälp av några infödingar, riggat upp en provisorisk dusch, av en plåttunna, som fyllts med vatten. Det fanns mycket litet tillgång på vatten i byn.

- Fru Swanson, det finns en viss möjlighet om ni vill tvaga er, anmälde han till Eva-Britta.

Socialministeriets chaufför syntes inte till. Det hade varit Eric och Eva-Britta Swansons uttryckliga önskan att få hämta N,dali i hennes hemby. En hiv sjuk, ensam flicka, hade adopterats av jordens förmögnaste par.

- Varje stjärna på himlen har en mening, upprepade hövdingen. ”Uradi n´dama N´dali”! En äldre kvinna förde fram flickan. Flickan grät och vände sig bort. Hon hade en egen hundvalp och hon ville inte lämna sin by med främlingarna.

(Ur fjärde boken i Swanson-serien som började skrivas 2003. Serien börjar med boken  Döden på hotell Nilsson, utgiven på Heidruns förlag 2007)