Gott Nytt År!

Nyårsafton.

Igårkväll -8. Idag -9. Klart väder, rimfrost, vintersol.

Inga djupa tankar. Eldar i spisen.

Småfåglar vid fågelbordet.

Till sommaren skall jag odla mangold, om Gud vill, sätta nya jordgubbsplantor, lite dill. Trädgården är stor, alltmer vildvuxen, många perenner och rosor.

Mellan två timmerhus finns en rosengömma, med en bänk. Helt omgiven av rosor, humle, kaprifol, valeriana, fransk dragon... Det är ett litet takutskott över sittplatsen och man kan sitta torrt där när det regnar. Man behöver sådana där platser i universum. Rena tidsfickor, dit adrig ålder eller måsten tar sig in.

Mot ett nytt år

Tiden går. Troligen? Mot ett nytt år. Året är naturligtvis alltid gott.
Här är en bild på en Helix pomatia, som Mr Eric Swanson  odlar på sitt slott i Bourgogne, Chateau Lambert. Även jag har några av dessa kulturrika fina husdjur, här på Björketorp. De kallas Bourgognesniglar eller Vinbergssniglar.
Man blir alltid lika glad när man på våren ser att de klarat vintern. Munkarna förde dem till Sverige som fastemat. Det duger även gott till att meditera över tillvaron idag, med ett sådant husdjur framför sig. Bara man tar sig tid. Det är gratis.

Pojken och älven, Morfars Hus och...?

Boken Morfar Hus är en fortsättning på Pojken och älven. Jag arbetar nu med den sista delen i denna Ransäters trilogi, ty tre böcker var planerat från början. Det finns ännu ingen titel på sista delen. Min egen arbetstitel är Det var i november. I november började jag skriva på denna bok. I november är jag född. November är brytningen mellan två halvår - ett sommar och ett vinterhalvår. I livet  fanns ett före och ett efter Ransberg. Ett kronologiskt smakprov:


Om julen var stilla så var nyår det ännu mer. Att slita sönder högtidligheten enligt ett nutida nyårsfirande, hade varit helt otänkbart, lika galet som att ordna till ett kalas på en långfredag.

Nyårsaftonen var en begrundandets dag, över tidens gång och annat. Det var sed att vara vaken till tolvslaget. Då satt man vid radion och lyssnade på klockklangen från landets domkyrkor. Det var spännande och ödesmättat.

Man ville ju gärna se om världen fortgick med ett nytt år eller om allt tog slut vid midnatt.

Jag drog alltid en lättnadens suck när det slagit sju av tolv slag. Det fortsatte. Det blev ett nytt år. Riktigt säker var man inte förrän efter tolv slag och radiorösten förkunnade ett gott nytt år. Då fanns ingen återvändo. Skulle världen upphöra så fick den vänta tills nästa nyår. Mäktigt ringde kyrkklockorna i varje socken i Sverige in detta faktum. Det nya året. Man var  åtta år.

Vad är en bok?

En Amati fiol, längst t.v, som jag spelat på i The Library of Congress, Washington D.C
En upplevelse. Samma med:

Vad är en bok?
När jag skriver, ett manus, sker det först med penna och papper. Detta eftersom skulpterandet av en piktur, för mig som författare, är viktig för vad jag skriver om och vad jag kommer att skriver om på nästa sida.
Jag spelar fiol. Det är ett akustiskt instrument, som lever sitt eget liv, beroende på temperatur, luftfuktighet med mera. Den särart som resulterar i toner bestäms av ett slags levande väsen: fiolen, byggd av trä, av skicklig hantverkare. Kräver sin skötsel.
Jag har spelat in skivor med olika ljudkvalitet som resultat. De bästa har varit analogt inspelade. Digitala inspelningstekniker resulterar i att man kan tappa det akustiska instrumentets särart. Inspelningarna blir för kallt exakt, för bra för våra öron.
Böcker. Det är nog inte bara det formella innehållet. Utan en fysisk kontakt, doft av damm, omslagen lite repade genom åren, så som även en Guarneri fiol kan berätta en historia genom sina småmärken.
En  bok är inte bara en informativ text, utan en hel "akustisk" värld: fysisk, levande, papper, hantverkare, bokhandel. En fysisk bok berättar en historia så som en gammal fin träbåt gör det. Lite skavanker, kräver omtanke och skötsel, men är levande på ett helt annat sätt än en plastbåt.
Jag har mycket svårt att tänka mig läsa poesi på en digital läsplatta. Eller en bok, överhuvudtaget. Däremot skulle jag kunna tänka mig spara och betala extra för att få en intressant bok i halvfranskt band.

Ingmår by night

Härliga annandag. I Ingmår har man barnasinnet kvar och det är rent roligt att passera på kvällen.
Det är klart: energi och energi. Men undrar om vi inte alla behöver ljus i en dubbelt mörk tid. I Ingmår gör man så gott man kan. Något light är det kanske jämfört med LV, men.

Lyssnar på Juloratoriet och tillagar halländsk långkål. Anledningen till att jag startat den här bloggen är att jag hoppas den skall kunna ge en del information om böcker jag skrivit, både utgivna och sådana som förhoppningsvis blir det.
Det är fritt fram för Dig som läst någon av böckerna och vill fråga om något, eller kommentera.
Vad gäller Pojken och älven - som snart kommer i nytryck, pocket, på Norlén&Slottners förlag - samt den av dem alldeles nyutgivna fortsättningen, Morfars Hus, så har någon frågat hur jag kan utlämna mig och min familj på 1950-talet så.
Jag har undervisat i låtspel många tusen timmar och kunde snart konstatera att jag måste göra det reservationsfritt. Jag kunde inte behålla vissa finesser för mig själv - det kändes inte hederligt. Samma är det med skrivandet. Därav utlämnandet, som förövrigt gäller allt konstnärligt skapande. Sanningssträvan, hederlighet, oräddhet. Först då händer miraklet: medskapande.

Den heliga natten