Kobaaana!

Det var herrgården, Åtorp och Högbergs i Kärra som hade sädesodling i någon omfattning. Men även småställena vid Ranå var i bruk. Där regerade Valdemar ve Kvarna, mjölnaren och han hade sin bostad i Kvarnbostaden, där Sten Bergman var född. Han mä Guinea.

I kvarnen var ett larm, så man fick föra skrikande samtal. Det var som att befinna sig inuti ett stort urverk.

Koreakriget fanns. Men som motvikt till detta, i vår värld, barnens, fanns hölador med doftande hö.

När jag under kalla vinterkvällar följde med till Sågbacken eller Forslunds i Kärra för att hämta mjölk, kändes åter sommardoften av hö från kobåsen och det var ett löfte att uppleva, medan Elin med ett litermått mätte upp fyra liter mjölk i mjölkflaskan. Sedan iväg, med sparken, på jalvägen mot herrgården och såsmåningom hem. Fast man inte var bonnonge utan arbetarbarn upplevde man ändå en samhörighet med jordbruket. Det var så för alla som bodde på landsbygden. Det var innan deodoranten. Före moderniteten.

Vid småtorpen gick korna på skogen om sommaren, på bete. Ängarna var tillför hö. Därav kunde man ibland oväntat höra en kobjälla, när man var på vandring på skogsstigarna, eller råka på en eller flera kor.

Det fanns två grindar, som gick över trafikerad väg. Den ena var strax norr om skogvaktarbostaden i Kärra och vägen till Tranhem. Den andra var i backen väster om Vika och sa vi Grinna, så menade vi den. Den var ett stänselskydd för Sågbackskorna.

Ängslyckorna var inhägnade med gärdsgård av  trä. Detta dels för att korna inte skulle ta sig in och beta upp det blivande höet, dels för att stänga dom inne på efterbete sedan höskörden var klar och höet inkört. Korna gick ogärna hem fram på höstkanten annars, om de hölls för sig själva i skogen. De åt svamp. Dröjde sig kvar till sena, mörka kvällen i skogen annars. Att ha dom på ängslyckorna var enklare.

På alla grusvägar låg korukor. Ibland var vi med och drev hem herrgårdskorna från betena. En lång karavan i herrgårdsallén, eller från gärdena vid Vika eller Lindesberg. Ropen ljöd; Kobaaana! Koss koss kooom nura. Kobaanaaa.