Som en fågel, som en fågel. Grusvägen fin och jämn, slät som ett köksgolv i körbanorna, utan höstens och vårens gropar. Cykel, bara ben, kvällssvalkan, kedjeskyddets skav. Blåa räfflade plasthandtag på cross-styret, TT-dynans galon. Sensommardagens trygga vilande i sig själv, som en tuggande äldre ko. Sensommarens växter, efter dikesrenarna lite dammiga.

Nerför backen och tvärsladd. Sen står man och lutar sig mot räcket på bron till Frits affär, stirrar i vattnet, mot sandbottnen, som nu mot kvällningen är mörkare. Upptäcker rätt stora spragg i ett stim och till slut en gäddslinka på ett par-tre hekto.

Ännu jagar tornsvalor och hussvalor i skyn och trollsländorna rasslar i vassen där Flybäcken rinner ut i ån.

Aldrig lever man längre än här, himlen blir inte mer blå, TT-dynan aldrig skönare att sitta på.

Ransberg. 11 år. Bosseman. Bossen på Lindesberg.