Så regnet som slog mot sängkammarfönstret. Vem som bott i de olika torpen upp mot och på andra sidan Ransjön, eller Bäckfallet, Ollreshea, Nytorp, Broa, hade ingen mening eller innebörd att veta. Det var bara ett stort nu och dom som bodde där nu, som betydde något.
Sensommarregnet, våtare än andra regn, kallare, mer ogenomträngligt. Taklampans milda ljus, varmt genom de brungula, murriga pappersskärmarna, skrivbordets mörkbetsade ek, den svarta backelittelefonen därpå, med sin vev på sidan.
Radion avstängd. Bara regnets plask.
Snart skolan igen. Köpa vaxat hyllpapper att slå in böckerna med. Att bli ett med.